de två vägledande kriterierna har nu anpassats för att fastställa allmänna parametrar för en minimilönsförhandling. För övrigt, flera särdrag inom sektorn för hushållsarbete, inklusive olika typer av anställningsförfaranden, beaktas vanligtvis när nivån fastställs, för att ta hänsyn till arbetstidsarrangemangen för in-och utboende hushållsarbetare, deras genomsnittliga veckotimmar och rådande praxis för betalningar in natura.
hushållsarbete anställningspraxis och typer
bland hushållsarbetare finns det olika typer av anställningsarrangemang som skapar undergrupper inom sektorn. En stor skillnad är mellan hushållsarbetare som bor i sina arbetsgivares hem och de som bor i sina egna hem (bor ut). Bland dem som bor ute arbetar vissa heltid för en enda familj, medan andra arbetar dagligen eller timme för flera hushåll inom en vecka eller till och med inom en enda dag.
de senaste ILO-uppskattningarna har visat att hushållsarbetare i allmänhet arbetar några av de längsta och mest oförutsägbara timmarna.1 de som bor i är särskilt utsatta för långa timmar eftersom de stannar kvar i sina arbetsgivares hem. Faktum är att den genomsnittliga veckoarbetstiden för inhemska hushållsarbetare tenderar att vara högre än för inhemska hushållsarbetare.
i Chile arbetade hushållsarbetare i genomsnitt 2000 i genomsnitt 67,6 timmar per vecka, medan hushållsarbetare i genomsnitt var mycket mer rimliga 40 timmar.2 i Filippinerna arbetade 51 procent av de kvinnliga och 38 procent av de manliga boendearbetarna minst 61 timmar under en viss vecka 2010-ungefär en tredjedel arbetade i genomsnitt två timmar mer per dag än hushållsarbetare. 3
sådana långa arbetstider beror delvis på arbetstagarnas uteslutning från bestämmelser som begränsar arbetstiden. ILO uppskattar att 56,6 procent av hushållsarbetarna inte har några lagliga gränser för sina normala veckotimmar,4 och 44,9 procent har ingen rätt till veckovila. 5
vid fastställandet av minimilönen bör regeringar och arbetsmarknadens parter därför ta hänsyn till om hushållsarbetare har rätt till begränsningar av normala veckotimmar, dygnsvila och veckovila, och om de har övertidsskydd – många gör det inte.
dessa typer av skydd är nödvändiga för att säkerställa hushållsarbetarnas mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, och även för att underlätta processen att fastställa en minimilön.
dessa anställningsformer kan se olika metoder i lönesättning och betalning. En live-out hushållsarbetare, till exempel, kan betalas på en timme, vecka, eller månadsvis, medan live-in hushållsarbetare ofta betalas veckovis eller månadsvis. En månadslön utan strikta gränser för arbetstid eller rätt till övertidslön riskerar hushållsarbetare för alltför långa timmar, vilket minskar de facto timlönen till orimligt låga nivåer.
inhemska hushållsarbetare betalas ofta delvis in natura. Eftersom de bor i arbetsgivarens hushåll betalar arbetsgivaren ibland en ännu lägre lön, under antagandet att en del av arbetstagarens dagliga levnadskostnader täcks av att bo hos arbetsgivaren. Detta kan sätta inhemska arbetare i en utsatt position.
på samma sätt riskerar inhemska hushållsarbetare som betalas delvis in natura inte att få in tillräckligt med kontantinkomster för att stödja sina egna familjemedlemmar, bidra till social trygghet eller lägga undan besparingar för framtida behov. När boende ges till arbetstagaren istället för kontanter blir arbetarna särskilt utsatta för missbruk. Om de plötsligt måste hitta alternativt boende kan de ha mycket lite pengar i fickan. Följaktligen förblir arbetare ofta i kränkande situationer som de annars kan ha valt att fly.
hushållsarbetarnas effektiva kontantlöner är därför nära kopplade till deras arbetstid och andelen lön som betalas in natura. Hushållsarbetare som tjänar en månadslön som motsvarar andra arbetstagare kan fortfarande tjäna en relativt låg lön om de i verkligheten arbetar en 60-timmarsvecka. Som sådant bör minimilönskydd helst åtföljas av begränsningar av arbetstid och rätt till ersättning för övertid.
beslutsfattare kan också överväga att ha separata lönesatser för in-och live-out-arbetare. När det finns en vanlig praxis att betala en hög andel av lönen in natura, bör lönesatsen fortfarande fastställas så att arbetstagarna får tillräcklig kontant betalning för att kunna försörja sitt framtida ekonomiska välbefinnande såväl som för sina egna familjer. Beslutsfattare kan också överväga att förbjuda in natura betalningar som en del av minimilönen, med betalningar in natura endast tillåtna över denna tröskel (se Tekniska Anmärkningar 1, 2 & 3).
1 ILO (2013). Hushållsarbetare över hela världen: Global och regional statistik och omfattningen av rättsligt skydd, (Geneva, ILO).
2 ibid
3 ILO, hushållsarbetare i Filippinerna: profil och arbetsvillkor (Geneva, ILO).
4 ILO (2013). Hushållsarbetare över hela världen: Global och regional statistik och omfattningen av rättsligt skydd, (Geneva, ILO). S. 61.
5 ibid. s. 63